Nu är jag här och ska försöka öppna mig och skriva och på så sätt lyckas förändra mig.

Hade nyss ett gräl med särbon (som vanligt när mina åsikter inte pasxar honom)

Det handlade om att jag önskar mig pengar till vår son i julklapp för att kunna köpa en bilbarnstol 0-25 kg.

Min mamma ringde upp honom igår och sa att hon hittat en och länkade den till honom och han tyckte den var fin och sa inte ett ljud till henne utan erbjöd sig t.o.m att hjälpa till och betala den men det behövde han ju inte eftersom dte var en julklapp.

Idag tar han upp detta med mig, falsk som han är och skäller ut mig efter noter för att jag önskat mig pengar till detta för det är ju inte roligt för sonen som då kommer vara fem månader. Dessutom så tänkte han minsann inte ha begagnat skit utan han skulle köpa en ny till sin bil.

Mitt i allt detta ärjag dessutom känslokall och bryr miginte om mina barn för då hade jag inte önskat mig något så tråkigt som pengar. Han menar på att jag är en sån person som lika gära kan jobba på julafton eftersom jag ändå inte bryr mig.

Allt detta pga att jag önskade mig pengar i julklapp till sonen.

Man måste kanske höra samtalet för att förstå men han bryter verkligen ner mig.

Jag tillåter inte de, inte en gång till men han fortsätter ju tills jag ber om ursäkt trots att det inte är jag som gjort fel.

Det var likadant igår, jag var hos en kompis till mig igår för vi skulle se breaking dawn part 2, han visste om att jag skille vara där tidigare och dricka en kopp kaffe med henne.

Jag trodde bion började kl. 19 men den börjde 19.30 så jag ringer och berättar detta för honom.

Då börjar helvetet igen, jag var så egoistisk som åkte dit en timma innan för hade jag inte gjort detta så hade han kunnat jobba över en timme extra så han slapp jobba så länge imon. (idag)

JAG var självisk som gjorde så trots att han visste om detta, han skrev att jag borde åkt hemifrån 10 minuter innan för längre tid tar det inte in till byn. Alltså är det fel av mig att umgås med mina vänner och väldigt själviskt.

Innan jag sa hejdå och körde hemmåt så skämtade jag med min vän och sa att han säker kollat upp hur lång filmen är så han vet när jag ska vara hemma och så rätt jag hade. 

Datorn stog på, sf sidan var uppe och breaking daen var markerad.

Jag frågade honom och han sa helt vanligt att "ja jag kollade upp hur lång den var för att veta när du är hemma" precis som om de var den mest normala grejen i världen.

Jag är 26 år gammal och har tydligen ingen rätt till eget liv.

Jag blir så trött, jag måste göra något. Jag måste finna styrkan och lämna honom.